Det var "bara" det att en av oss har höftproblem, en ont i knäna + höjdskräck, en med stor höjdskräck (kan man säga) och jag själv med feber å darriga ben. Men är man lite stôllig så är man.
Äntligen nere. Det var värt alla mödor, för utsikten var enorm efter vägen ner.
Nu blev det pizza på en av restaurangenra i hamnen i väntan på båten hem. Det var vi värda.
1 kommentar:
Å ja nu ärre igång..herreguuuuud..hoppas att allt blir bra.. och det tror jag nog.. kommer bli en liten enkel bod..bare så du vet:) Och inge märkvärdig.. passer ho som ska bo där..i, bonntösa fra den lelle bonngårn..
Pia
Skicka en kommentar